För 5 års sen, året 2015 var Isabell ”stjärnan” ut för en ridolycka. Hon krossade hela sin fot. ”Bara en fot” tänker en del, men saken är den att benbrott i fötter och händer är svåra att operera och få dem bra. Isabell’s fot var totalt krossad och det var upprepade smärtsamma operationer.

Hon fattade beslutet att sälja sin fina Månbacka Fiona, som hon satsade massor på..

Vi fick dra ner på antalet hästar totalt, då Isabell drogs med konstant värk och hade begränsad rörlighet. Trots detta tvingade hon mej att lyfta upp henne med gips, groggy på morfin och med rädsla i kroppen på vår Beech Hay Myth. Utan förvarning drar hon på i galopp, allt för att komma tillbaka och få bort rädslan..

I flera år har jag hört henne säga att ”jag får nöja mej med skogsridning”…som mamma har jag hört och sett sorgen. Hon kan inte gå en ”rask hundpromenad”, gymma som oss andra, springa eller ha snygga skor på sig, vaknar med mer eller mindre smärta varje dag, foten är full av artros. Listan kan bli lång..

Att idag stå och se henne rida Fendhi en kanonrunda i hoppning, mjukt och fint med känsla. Att hon orkar förbereda innan och fixa alla hästar efter, det värmer mitt mamma-hjärta och jag har önskat byta ut min rörlighet mot hennes smärta, men det valet har vi inte. Isabell du är en förebild för en kämpe, smärttålig som få och en grym ryttare. Lay ya 😍🙌